Läser i GP att Patriotiska Studentförbundet klagat hos kommundirektören för att de fått merarbete i samband med att Pride-flaggorna på kommunens flaggstänger vandaliserades när de hissades under Prideveckan i Göteborg. Själv var jag stolt och glad när jag förstod att alla stadens flaggstänger användes för att fira HBTQ-festivalen! Men Patrioterna är kritiska till detta och GPs Daniel Olsson skriver en bra om än lättförtjänt, artikel om detta.
När man konfronteras med denna nyhet anmäler sig flera frågor.
1. Hur i hela fridens namn har Patriotiska Studentförbundet fått i uppdrag att hantera kommunens flaggor? Deras företrädare Torsten Persson framstår i GPs intervju som en fruktansvärt inskränkt person. Om organisationen står för de uppfattningarna blir jag mörkrädd. Frågan har varit uppe i SDN Örgryte. Politikerna var tveksamma till dem och ville ha deras verksamhet utredd - Detta är svaret de fick från tjänstemännen.
2. Varför är det över huvud taget någon som funderar på extrakostnader för merarbete om Pride-flaggorna vandaliseras? Göteborg ska vara en stad som står upp för tolerans och inte viker ner sig! I budgeten för Göteborg 2011 skriver S-MP-V-majoriteten om stadens medverkan i HBTQ-festivalen och utförligt om vikten av arbete mot diskriminering.
3. Hur reagerar Göteborgs politiker på detta? Det har framtstått som att politiken i Göteborg (alla utom SD) har stått för tolerans och öppenhet och uppmuntrat ett brett engagemang för Pride-veckan i Göteborg. Till och med KD gjorde det - och deras gruppledare m Carina Liljesand straffades av fundamentalisterna inom partiets väljarbas för det. Anna Johansson, S-kommunalråd och ordförande för Socialdemokraterna i Göteborg, är i alla fall tydlig med sitt avståndstagande, även om hon är artig mot nämnden som fattar besluten.
4. Varför har inte stadsdirektören gjort något åt detta? Om det är som denne Torsten säger i intervjun, så har direktören haft kunskap om detta ända sedan i våras. Då borde fjällen fallit från hans och andras ögon och de borde sett till att en dylik organisation inte vidare får befatta sig med kommunens flaggor.
5. Hur ska staden agera för att förstärka arbetet mot intolerans och diskriminering av HBT-personer i fortsättningen? Av denna händelse framgår att det krävs stora insatser. De politiska styrdokumenten har länge innehållit krav på att öppenhet och tolerans ska råda, och att inget förtryck eller diskriminering får ske.
Tycker du jag är för hård? Läs det här citatet:
- Tidigare i år tillät man samerna att flagga på Gustav Adolfs torg och sedan fick zigenarna flagga. Vad blir nästa steg, att handikappsrörelsen hissar sin? De har väl ingen flagga, men de kan ju kanske skapa en med en rullstol och två korslagda kryckor undertill, säger Torsten Persson.
Eller det här:
- Jag har inget emot homosexfestivalen, det här handlar om ett ogenomtänkt beslut om flaggning på alla kommunala inrättningar. Det är också pedagogiskt misslyckat. Hur ska man förklara som förskollärare för små barn vad det är för flagga och vad den symboliserar och vad det är för människor. Barnen kan ju få mardrömmar om förskoleläraren berättar om vad homosexualitet handlar om, säger Torsten Persson.
Andra som kommenterar detta är Lars Gårdfeldt
Här finns bloggar om detta: Anjo, Krull. Netroots
måndagen den 11:e juli 2011
Flaggor och fördomar - Patriotiska Studentförbundet och Pride-flaggorna i Göteborg
Labels:
GP,
Göteborg,
Göteborgs stad,
HBT,
Patriotiska Studentförbundet,
Pride
| Reactions: |
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)





7 comments:
Jag utgår från att citaten är kollade av journalisten på GP. Med den förutsättningen kan jag lugnt säga att Perssons uppfattningar är helt oacceptabla.
Du får tycka vad du vill och ha vilka åsikter du vill. Men jag står för att ingen får diskrimineras - i enlighet med svensk lagstiftning.
För inte länge sedan var Göteborg känt för intolerans - idag ändras det. Det krävs tålamod och hårt arbete för att ändra sånt - och det arbetet tycker jag att staden ska fortsätta med.
Bo Grahn, du får ursäkta - jag var tvungen att ta bort din kommentar för bloggen hängde sig. Jag lägger ingen annan betydelse i detta, än att tekniken var emot både dig och mig. Här kommer därför din text - fastän utlagd av mig själv. Kommentaren här ovan avser detta inlägg:
"Just i HBT frågor så tycks det bara finnas en enda mapp med åsikter som får användas. Det tillåts inga som helst nyanser för då kommer homofobstämpeln i pannan. Det är ett väldigt osunt läge just nu. Mannen som uttalade sig får tala för sig själv men vi skall kanske inte lita 100 % på media heller. Låt det klarna lite först. Vad han menar i sak är att HBT festivalens flaggor fått en bredare utbredning i staden än andra arrangemang och min fråga till dig är om det inte skall vara lika regler för alla, om det alls skall vara några? Din rekation tycker jag iallafall var lite väl tidig och utan att du vet så mycket mer än vad media skriver. Det finns många ex på att det kanske inte alltid är sant. Helt eller delvis."
Intressant inställning många tycks ha, att man blir diskriminerad om man inte får hissa sin flagga på kommunens alla stänger. Om jag inte får hissa min familjs flagga på kommunens alla stänger när jag fyller 40, eller på halv stång när någon av våra närmsta går bort är vi alltså diskriminerade. För det är väl inte bara hbtq-are som kan diskrimineras, hoppas jag.
Nej, jag håller med om inställningen att flaggning på kommunala stänger kan ske inom evenemangsområdet och att det räcker. Det finns ingen aledning att kommunen ska flagga på alla sina stänger varje gång en rörelse, vilken det än må vara, ska ha en festival, demonstration eller liknande. Varför hängde inte way-out-west flaggor eller metal-town flaggor på kommunens alla stänger häromveckan? Varför diskrimineras hårdrockare på detta viset? Oacceptabelt!
Jag menar att det är viktigt med flaggningen, därför att vi som samhälle visar att vi tror på alla människors lika värde. Ibland behöver det tydligt synas. Skrämmande är uttalandet om "zigenare, handikappade å homosexuella" från patriotiska förbundet. Nej, den är debatten handlar inte bara om synen på homosexuella; utan ytterst våra grundvärderingar.jag blir så arg...
Jag kan bara tala för mig själv (och möjligen min pojkvän) och jag har under de dryga tio år jag bott i Göteborg känt något hot eller liknade på grund av min sexualitet.
Dock kände jag att både min stad och framförallt min sexualitet hade kapats av politiker som vill vara politiskt korrekta och krama bögar och HBTQOSV aktivister som inte har annat för sig än att vifta med regnbågsflaggor och skrika hur kränkta de är.
Så när regnbågsflaggan vajade över Johannebersskolan var första gången jag var obekväm med att vara bög i Göteborg!
jag hoppas verkligen att denna debatten har fått politikerna att vakna och inse att om staden skall vara till för alla så måste man hålla sig strikt till symboler som alla i staden kan stå bakom (nationsflaggan och stadens vapen)och inte förfördela någon grupp bara för att den skriker mycket.
Gott, Emil, att du talar för dig själv och är tydlig med hur du upplever saken. Jag känner många HBT-människor som har längtat efter tydliga ställningstaganden och ett medvetet arbete för att förbättra situationen i Göteborg. Min ålder gör att jag har lite längre perspektiv på frågan och det har varit ett segdraget arbete att förändra Göteborgs rykte som bögknackarstad - genom att se till att den inte längre är det. Ett medvetet politiskt arbete är nödvändigt, tror jag. Men jag inser också att det säkerligen kan upplevas som lite taffligt och valhänt ibland. Isåfall hoppas jag att du och andra kan se det med god vilja.
Dock tar jag det du säger på allvar. Ibland kan det bli för mycket och människor har olika toleransnivåer. Tacksam för att du delar med dig av dina erfarenheter!
/Cecilia DE
Tack Cecilia för ditt engagemang för HBT-frågor.
Benny Fhager
Skicka en kommentar