Fina samtal och underbara ungar! Skolbesök på Hisingen.

Jag klev rakt in i klassrummet när jag kom till Herrgårdsskolan på Hisingen igår. Skolan består av flera mindre byggnader som har prats med ett par klasser, lite förskola och fritids. Läraren Ylva Ljung tog emot mig i tofflor och jag förbannade min glömska som inte tog med mig mina. Nå, strumpfötter duger också.

Det satt redan barn i salen och ritade och målade.

Ylva visade mig runt i huset och förklarade upplägget för mig. I hennes skolhus var det både förskola, fritids, förskoleklass och 1-3-elever. Klassen är blandad med förskoleklass, ettor, tvåor och treor. Det fanns olika schemapunkter för de olika barnen. F+1-barnen gick på utflykt efter samlingen, medan resten stannade inne och arbetade med växtböckerna. Först hade de planterat enligt konstens alla regler med grus, sand och jord i små platskrukor och petat ner bönor och frön. Varje barn hade en namnad kruka. Nu skulle det mätas, beskrivas och ritas av i växtboken.  Lite senare på dagen under rasten mötte vi en flicka från mellanstadiet som berättade att hon hade kvar sin Flitiga Lisa som hon planterat i Ylvas klass. Livet fascinerar! 

Därefter skulle det arbetas i matteböckerna. Det var inte svårt att se att barnen utvecklas olika snabbt, fokuserar på olika saker över tid och behöver olika sorters och olika mycket stöd för att komma vidare. Uppgiften att individualisera är tuff, det var lätt att se. Men den här dagen hade Ylva en fritidspedagog i klassen också, som bidrog till att återföra dem vars tankar vandrat ut till våren på skolgården till matteböckerna. Jag satt bredvid några barn medan de räknade och tillsammans löste vi en del problem. 

Sedan ut på skolgården - Ylva var rastvakt. En underbar skolgård med trädbevuxen kulle ovanför lekplatsen, en liten grusplan för bollspel och en gräspark bakom en gård för mindre barn - här tror jag många barn kan trivas. Under promenaden fick jag en stunds samtal med Ylva. Hon och hennes kollegor kände en frustration över den ökade dokumentationen. Hon måste skriva en hel del papper som inte behövs för att alla ska veta vad som behöver göras. Det vore bättre om man hade den tiden till att planera och utvärdera istället, sade hon. På skolan hade de ett väl utvecklat system för att arbeta tillsammans men det behövdes mera tid, sade hon flera gånger.  

Nästa lektion var en del i läsprojektet för de större barnen. Alla satte sig i ring på golvet med sina skönlitterära böcker i knäna. Men först fick barnen ställa frågor till mej. De ställde massor av kloka och smarta frågor som jag svarade på så gott jag kunde. Hade jag träffat Olof Palme - ja, det gjorde jag en gång när jag gick på högstadiet. Hade jag varit med i TV? - jo, det hade jag ju. Sveriges Television sänder riksdagsdebatter nästan varje dag och när man står i talarstolen tittar tusentals människor på. Blev jag inte nervös? Jo, såklart, men man vänjer sig, tror jag. Kan ni bestämma om en glassdag i almanackan? Jo, fast det kunde vi ha ändå kom vi överens om, ungefär som våffeldagen. Var jag med i nåt parti? Jo, jag är med i Socialdemokraterna och alla i riksdagen är med i ett parti. Vi talade om att välja sina representanter, ungefär som elevrådet. 

En fråga handlade om hur man jobbar på dagarna när man bestämmer lagar för hela Sverige. Jag kom på att mitt uppdrag på flera sätt liknar en lärares - jag träffar många människor, samtalar och försöker lära mig mera hela tiden, går mellan olika ställen i husen och har olika sorters arbetspass under dagen. Sedan när jag är klar försöker jag samla upp det som hänt under dagen och förbereda nästa dag. Det är bara ett par gånger i veckan som jag sitter i den stora salen med alla riksdagsledamöter och röstar genom att trycka på Ja- och Nej-knappar. Ylva tyckte det var en rätt bra liknelse och jag tror att barnen förstod. 

Vid lunchen hade vi lärt känna varandra litegrann och de berättade för mig om saker de varit med om. Vilka favoritländer de har, hur många kusiner de har och vilken mat som är godast. När lunchen var slut gick barnen ut på gården och vi sade hejdå. Jag gick in i personalrummet för att hämta min väska och kom förbi lärarnas arbetsrum. Det var det mest minimala arbetsrum jag sett. Där stod flera arbetsstolar vid bordet - fem stycken, om jag minns rätt, i ett rum som skulle varit lagom för en person om det varit kontorsrum. Jag blev förbluffad. Inget som stimulerar till samarbete direkt utan får lärarna att stanna i sitt eget klassrum.

Jag lämnade F-3:an och Ylva Ljung på Herrgårdsskolan med en känsla av att ha blivit lite rikare. Den känslan vill jag gärna dela med mig av. Skolan har så många fantastiska lärare - de ska ha vettiga förutsättningar arbetet med barnen - allas vår framtid.

Annat läsvärt från skolans värld:

Skolvåren - Twittertaggen som blev en blogg, ett debattforum och snart en afk om skolutveckling. 

PS - Pedagog Stockholm, en blogg om skolutveckling

Utbildningsradion - om lärare, lärarjobb och om öppna lärresurser.

Skolöverstyrelsen - forskning och vetenskap om skolan.

Omvärldsbloggen - Stefan Pålsson från Skolverket om IT i skolan.

Flippa klassrummet - scoopit-sida om att Flipped Classroom.

Mitt Första Maj-tal som ordmoln!

Detta är ett ordmoln gjort på mitt Första Maj-tal som jag höll i Lerum 2013. Gjort med Wordle. Kolla också Kålles, Karl-Petter Thorvaldsons, Första Maj-tal som ordmoln här.

Ett Sverige där människor kan lita på framtiden och känna sig fria. Mitt Första Maj-tal från Lerum.

Mötesdeltagare, FörstaMaj-firare!

Hej på er! Tack för att jag får vara här idag och fira Första Maj med er, denna underbart soliga dag. 

Idag vill jag tala med er om framtiden. För vi som samlas varje år för att fira Första Maj, vi gör det för att vi tror på framtiden. Vi vågar tro att en bättre värld är möjlig, både för alla oss som bor i Sverige, och ute i världen. Vi vågar tro att var och en ska kunna se med förtröstan och förväntan på framtiden och tänka för sig själv ”jag har en plats här, jag behövs och jag kommer att kunna leva ett gott liv tillsammans med människor jag trivs med och som behöver mig!”

Bästa mötesdeltagare,

har du funderat på vad du drömde om som liten? En del visste redan från början att de ville bli lokförare, konstnär, läkare eller polis. Men ingen drömde om att bli arbetslös. Arbetslösheten har bitit sig fast i Sverige. Över 400 000 människor är arbetslösa. Det slår mot ekonomin, mot välfärden, och mot människors hopp och framtidstro. Och det skapar utrymme för företagen att spela ut arbetstagare mot varandra i en cynisk kamp för allt sämre villkor.

Och värst slår arbetslösheten mot de unga som inte kan starta sina vuxenliv på allvar. Med korta påhugg och perioder av arbetslöshet får de ingen lägenhet, de har sämre ekonomi och de får snart sämre hälsa. I Sverige är så många som en sjättedel av landets 15-24-åringar arbetslösa och långtidsarbetslösheten ökar. Så hade det inte behövt vara. Länder som liknar oss reser sig nu efter krisen. I Danmark, Belgien, Storbritannien, Tyskland och Österrike, till exempel, minskar ungdomsarbetslösheten. Men här i Sverige har de unga allt färre chanser att komma tillbaka. Regeringens enda besked till de långtidsarbetslösa unga är FAS 3 – det är tre små bokstäver, en liten siffra och ett stort hån mot alla unga i Sverige!

Mötesdeltagare,

när vi tar makten efter valet 2014, ska göra vad som krävs för att nå EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Om Österrike kan komma ner till under 5% så varför kan inte vi? Jo, för att vi har en regering som inget gör – förutom att prata om hur illa det var förut och att det är Socialdemokraternas fel och därför behöver de inte göra något. Sedan åker de ut och grillar korv istället för att presentera nya förslag!

Vi Socialdemokrater vet att utbildning är ett verktyg för ungdomar att kunna forma sina liv och att kunna förtrösta på framtiden. Det är ett sätt att göra verklighet av en dröm och en längtan. Vi vet också att ett samhälle som ger ungdomen möjligheter att ta vara på sina drömmar står starkt för framtiden.

Därför vill vi att alla unga ska kunna studera. Vi accepterar inte att så många inte får det stöd de behöver i skolan för att klara gymnasiet och skaffa sig en yrkesutbildning. Vi accepterar inte att de som vill gå vidare får svårare att få studera på högskolan. I motsats till regeringen så höjer vi ambitionerna för nästa ungdomsgeneration.

Mötesdeltagare,

under den borgerliga regeringens sju år har resultaten i den svenska skolan sjunkit. Internationella studier visar att resultaten i läsförmåga och matematik sjunker. Samtidigt ökar de sociala klyftorna och föräldrarnas utbildningsbakgrund blir alltmer avgörande för hur det går för barnen i skolan. Genom att kompensera för elevers olika hemförhållanden gavs direktörens och arbetarnas barn rätt så likvärdig skolgång. Detta var länge ett internationellt föredöme. Men idag spelar föräldrarnas utbildningsbakgrund lika stor roll i Sverige som i USA.

Idag är det två saker som avgör hur det kommer att gå för ett barn i skolan. Om eleven har en skicklig lärare och hennes föräldrars utbildningsbakgrund. Den gamla klasskolan är tillbaka.

Det här duger inte. Det är inte bra för barnen och det är inte bra för Sverige. Den negativa utvecklingen i skolan måste vändas. Vi Socialdemokrater vill börja investera redan i förskolan. Barn som fått ta del av en bra förskola redan tidigt i livet, får bättre resultat i skolan ända upp i högskolenivån. Vi vill höja kvaliteten i förskolorna, investera i personalen och se till att barnen har det bra.

Vi vet att det viktigaste i skolan är att lärarna får tid med eleverna. Därför vill vi satsa på lärarna och investera nationellt för mindre klasser. Så får lärarna mer tid för varje elev. Såväl med de elever som behöver extra stöd som de elever som har det lätt för sig och behöver mer stimulans.

När den borgerliga regeringen fortsätter att tjata om betyg ner åt nio års ålder, satsar vi istället på bättre pedagogik, sommarskola och läxhjälp för alla. När man är nio år gammal behöver man inte nya sätt att veta att du misslyckats – då behöver man nya verktyg för att lyckas!

Mötesdeltagare,

ibland kunde man tro att landets regering skulle ta ansvar för situationen i skolan. Man skulle kunna få för sig, att en utbildningsminister som suttit väldigt länge på sin post faktiskt skulle tala om de sjunkande resultaten som sitt eget ansvar. Men Jan Björklund skyller systematiskt ifrån sig på Socialdemokraterna. Låt mig då säga, att de senaste FYRA läroplanerna har beslutats av borgerliga regeringar! Och det finns ingen utbildningsminister som suttit längre än Björklund ända sedan rösträtten infördes!  Så det vore klädsamt om han tog åtminstone LITE ansvar för den politik han står för. Vi Socialdemokrater vet att det är en tuff uppgift att vända utvecklingen i skolan, och vi räds inte ansvaret. Vi har en bra politik och goda företrädare - om Björklund inte vill ta ansvar så vill jag säga till honom idag: Träd åt sidan! Eleverna i Sverige behöver framtidstro! De behöver en likvärdig skola, en bättre utbildningspolitik och – framför allt – de behöver en ny utbildningsminister!

Mötesdeltagare, 

vi Socialdemokrater är stolta över att ha byggt upp välfärden i Sverige. Men den regering vi nu har ställer ofta välfärden mot jobben. Solidaritet eller sysselsättning. Antingen eller. Men det är fel sätt att se på saken. Jobb och skatteintäkter är en förutsättning för en trygg välfärd. När vi nu ser brister i välfärden – äldrevård, skola, sjukvård – så visar det att något måste göras. Men regeringen lyfter inte ett finger. Svenska folket gillar välfärden och bristerna i den beror inte på någon svaghet i den svenska solidariteten. Svenska folket behöver en regering som står upp för välfärden och ger den rimliga förutsättningar!

Vi vill ge pensionärerna bättre villkor och se till att du får både trygghet och frihet på ålderns höst. Vi ska bygga ut nattis och stärka sjukvården.

Och vi har nu gemensamt arbetat fram ett förslag som höjer kvaliteten, långsiktigheten och insynen i välfärden, och samtidigt ordentligt begränsar vinsterna hos privata aktörer. Låt oss slå fast att i framtidens välfärd ska vinstintresset inte vara styrande, utan strävan efter människans hälsa och frihet!

Mötesdeltagare,

Sverige är för varje dag nytt. De unga växer upp och tar plats och formar samhället efter sina egna tankar. Tillsammans lär vi oss ny teknik i en hisnande takt. Mitt lilla barnbarn kunde använda min rätt knepiga telefon redan innan hon var två år. När hon började på förskolan hade hon kompisar från alla håll i världen. Hon växer upp med den självklara insikten att vi är olika på utsidan – men lika på insidan.

Denna insikt har länge varit en självklar del av vår politik. Vi står för kvinnors frigörelse, för jämställdhet och mot alla former av diskriminering. Vi ska vara ett parti som tar vara på mångfalden hos alla dem som bor här i Sverige. Det kräver att vi ser de strukturer som diskriminerar - och att vi tillsammans arbetar för att förädnra dem. Tillsammans kan vi skapa ett samhälle som inte ställer en del vid sidan av utan som tar var på kraften hos oss alla.

Mötesdeltagare,

en viktig framtidsfråga är hur Sverige ska ta ansvar för vår miljö- och klimatpåverkan. Men just nu halkar Sverige efter. Vi missar 14 av 16 miljömål och andra länder tar ledningen. Det drabbar inte bara miljön utan också svenska företag som blir föråldrade. Vi Socialdemokrater vill visa att det går att skapa tillväxt utan att hota den biologiska mångfalden och utan att tänja på planetens begränsningar. Vi ska klimatrenovera våra bostäder, energieffektivisera vår produktion, och bygga ut den förnybara energin. Vi ska satsa på innovationer som möter både klimathot och arbetslöshet. Med investeringar för en grönare framtid kan vi stärka näringslivet och bygga ett hållbart samhälle som vi kan ge i arv till våra barn. Det ger både jobb och framtidstro!

Mötesdeltagare,

arbetet för frihet och framtidstro tar inte slut vid våra gränser. Vi behöver ett EU där kampen mot ungdomsarbetslösheten sätts främst. Ett EU som satsar på utbildning, forskning och infrastruktur framför gamla jordbrukssubventioner.

Vi behöver ett EU där vi sätter människan framför marknaden och stärker löntagarnas rättigheter. Sverige och Europa ska konkurrera med högre kunskap och skicklighet, inte lägre löner. Därför behöver EUs marknadsregler också kompletteras med sociala regler! Vi vill ha ett EU som ser vikten av stabil välfärd som förutsättning för utveckling – inte som ett hot. Europas framtid behöver ett EU som är lite mera Socialdemokratiskt, helt enkelt!

Under tio år har människor i mellanöstern och nordafrika kastat av sig sina diktatorer och påbörjat den långa vägen till demokrati och utveckling. När jasminrevolutionen började i Tunisien var det startpunkten på en lång rad av uppror mot orättvisor och förtryck. Kanske satt du som jag, helt fascinerad, och följde händelserna på Twitter under natten när Mubarak föll i Egypten. Trots att myndigheterna stängde ner alla nätverk de hade makten över, så fanns det alltid ännu ett sätt att få ut meddelanden om vad som hände.  

Men från Syrien är rapporterna fortfarande nedslående. På TV ser vi städer ödeläggas av inbördeskriget och barn som får ta över som sjukvårdare när de vuxna inte räcker till. Dödandet, våldet och förtrycket måste få ett slut och ansvar måste utkrävas! Också människorna i Syrien måste få tro på en framtid i fred.

I år, snart tio år efter Anna Lindhs död, samlar vi in pengar till hennes minnesfond. Vi gör det för att stödja personer och organisationer som har modet att bekämpa likgiltighet, fördomar, orättvisor och förtryck. Anna var en person som gjöt hopp i människor. Det kan vi också göra. Ge gärna en gåva – och lova varandra att aldrig släppa arbetet för människorna i Syrien och på andra platser där människor förtrycks och förföljs. Du kan också lämna bidrag på hemsidan – annalindhsminnesfond.se Arbetet för frihet kräver också en aldrig sviktande internationell solidaritet!

Mötesdeltagare, första maj-firare,

Det är en glädje att tala om vår framtidstro en så lysande vacker dag som idag!   

Att tro på framtiden är att våga drömma. När jag var barn drömde jag om att kunna köpa en röd sprillans ny Amazon (ja, jag ÄR rätt gammal). Jag drömde om att kunna resa som min pappa gjorde. Han fick göra en fantastisk resa till Canada. Företaget han jobbade på hade inlett en framgångsrik exportverksamhet där svensk energiforskning kombinerades med högt yrkeskunnande. Min pappa var diplomsvetsare och han fick följa med och bygga fjärrvärme i ett par städer i Canada.

Jag drömde om en självständig tillvaro och att få studera, att få använda mitt liv till något meningsfullt. Det fick jag. Jag har inte sysslat med politik på heltid hela mitt liv, men jag har alltid haft jobb som känts meningsfulla och viktiga. Jag vill att alla ska få möjlighet att forma sina liv och se framtiden an med tillförsikt. När det ser ut så, mina vänner, då kan vi vara stolta över Sverige!

När vi träffas nästa år igen står vi inför en valrörelse. Då har vi en möjlighet att förändra Sveriges framtid till det bättre. Då, mina vänner, ska vi visa att med Socialdemokraterna får Sverige en politik som utvecklar landet utan att sälja ut solidariteten och jämlikheten. En politik som låter människor tro på framtiden och känna frihet. Då ska vi jobba för en förändring - men redan nu kan vi säga det: Det är dags för en ny regering!

Återpublicerat: "FOTO modernt jämställd"

ÅTERPUBLICERAT: I senaste numret av Tidningen FOTO glädjer sig redaktionen åt mitt beröm från marsnumret. Det känns bra att de som gör bra grejer också förstår att det uppskattas! Här återpublicerar jag bloggposten från mars, som FOTO hänvisar till.

"Kvinnor som konstnärer har ofta underskattats och till och med osynliggjorts. Historien är full av konstnärsäktenskap där kvinnan fått slita för att sno åt sig tid för konsten samtidigt med moders- och hem-ansvaret medan mannen fått fritt spelrum att vara konstnär. Karin och Carl Larsson är urtypen, men det finns så många. Kvinnor som konstnärer har inte blivit sedda eller dokumenterade i sin egen rätt oavsett vilken situation de levt i. 

Nu är vi på väg mot Internationella Kvinnodagen 8 mars och jag vill ta tillfället i akt att lyfta fram en positiv motpol - Tidningen FOTO. Efter första läsningen av det nya numret 3/2013, slås jag över hur tidningen återigen på ett helt självklart sätt blandar intressanta män och kvinnor som idag verkar som fotografer, och dessutom gjort ett historiskt dyk och hittat ännu en fotograferande kvinna. Det är en fullständigt självklar och chosefri hållning som först i efterhand slår mig som jämställd. En kan invända att intervjuer med män är mera omfattande, har större bildmaterial och är mera inriktade på seriös fotografi. Men det är randanmärkningar i en verklighet där kvinnor hittills i stort sett har osynliggjorts som aktörer. Jag vet inte vilken roll det spelar att det finns både kvinnor och män på tidningens redaktion, men det är säkert inte oviktigt.

I Sverige är det tack och lov numera omodernt, också bland män, att framhärda med en gammaldags unken kvinnosyn. Men framför allt har allt fler företag börjat begripa att det är olönsamt. Kvinnor och moderna män är medvetna och köpstarka konsumenter. Ett företag som vill bli förknippat med modernitet, kunskap och ny teknik, gör klokt i att släppa den förhärskande manlighetsnormen. Jag lyfter gärna fram Tidningen FOTO som ett gott exempel på en modern tidning som visar det självklara - det finns både kvinnor och män som har intressanta saker att visa och berätta om fotografering både som yrke och hobby. Precis nyss betalade jag för ännu ett år med FOTO i brevlådan och jag litar på att tidningen fortsätter hålla samma höga kvalitet på innehållet och därmed också fortsätta beröra både kvinnors och mäns bildskapande." 

Originalposten finns här. Den är lite längre och handlar också om ScandinavianPhotos magasin "Phokusera".

Klimatdebatt med tydliga skillnader

Moderaterna motarbetar klimatarbetet och vill inte göra något alls före 2020 och Folkpartiet förstår inte att kärnkraft innebär risker. De två tankarna hänger kvar nu när jag är nyss hemkommen från riksdagens miljö- och klimatdebatt i Göteborg. Alla partier utom SD var med och en publik på ca 35 personer hade dykt upp till Linnestadens bibliotek i ett samarbete med riksdagen som finns på ett antal orter.

Klimatpolitiken är viktig för alla och det finns goda förutsättningar att kombinera en positiv samhällsutveckling med nya jobb i ett kunskapssamhälle med aktiva klimatåtgärder. Med mer pengar till klimatinvesteringar och klimatinnovationer går det att skapa både jobb och ny kunskap på samma gång som man hanterar klimatförändringarna och minskar utsläppen av växthusgaser. Med mer järnväg och buss och mindre lastbil och bil är det möjligt att ställa om. Men då måste man börja styra åt det håller tydligare än vad Moderaterna gör idag.

Det första Moderaten Lars Hjälmered gjorde i debatten idag, var att försöka lägga locket på. Han hävdade att nu skulle Sverige sitta stilla och vänta till 2020, då klimatmålen ska utvärderas. Men det resonemanget duger inte. I själva verket försvagar Moderaterna Sveriges klimatpolitik. Nyligen röstade Moderaterna i EU-parlamentet bort en förstärkning av handeln med utsläppsrätter. Den skapades för att driva teknikutvecklingen bort från verksamheter med stora koldioxidutsläpp. Men värdet på utsläppsrätterna har dykt djupt i krisens spår. Som en konjunkturåtgärd tog kommissionen fram ett förslag om att minska antalet utsläppsrätter med 900 miljoner. Det sade den svenska regeringen ja till - men de svenska Moderaterna i EU-parlamentet röstade emot. Den politiken duger helt enkelt inte.

Folkpartiets Eva Flyborg var åtminstone rak i sina påståenden. Hon ville egentligen inte alls acceptera att det kunde finnas något som helst problem med kärnkraft. Att de svenska kärnkraftverken har säkerhetsbrister som miljöaktivister visat, ville hon inte veta av. Att det finns utbränt kärnbränsle som är på drift kommenterade hon inte heller. Och framför allt sade hon ingenting om den absurda diskussionen om de säkerhetskrav som måste ställas på avfallet i hundratusentals år.

Det finns ingen motsättning mellan en aktiv klimatpolitik och en successiv nedmontering av kärnkraften. Med investeringar och innovationer för ett bättre klimat och effektiviseringar så kan vi säkra att jobb och välfärd fungerar också i en omställning av energisystemet. när inte kärnkraften längre kan drivas säkert. Men det kräver att man är beredd att ta steg på vägen - och inte väntar till 2020 med att börja gå åt rätt håll.

Läs om hur de svenska Moderaterna röstade emot en förstärkning av handeln med utsläppsrätter på Åsa Westlunds sida  här. Eller läs om samma sak  på Supermiljöbloggen här.

#Skolvåren - temperaturhöjare i skoldebatten

Twittertaggen #Skolvåren började dyka upp efter att jag noterat några inte helt sympatiskt formulerade debattinlägg av utbildningsminister Björklund. Den fanns ett tag i #skolan-flödet och det var intressant att se lärare ge uttryck både för frustration över misslyckad politik - men också positiv energi och konstruktiva ideer och förslag. Det var tydligt att här fanns en lust för skolutveckling som åtminstone jag tog på allvar.

Taggen fick vingar direkt och flödet växte sig starkare. Nu har några av initiativtagarna bestämt sig för att ge möjlighet att träffas afk - away from keyboard - i Varberg i juni. Jag har fått förmånen att vara med. På skolvårens blogg presenteras några av deltagarna och jag är först ut. Läs min presentation på Skolvårens blogg.

Nu är Skolvåren afk Varberg fulltecknad, men följ den på Twitter, på Facebook eller på bloggen! Vi ses där.

Gymnasiet ska rusta eleven, öppna dörrar och skapa möjligheter. Inte sortera och stänga ute.

Här kan du se min första utskottsdebatt i Sveriges riksdag, om gymnasieskolan. Debatten hölls 10 april och gällde utbildningsutskottets betänkade på motioner som gäller gymnasieskolan.

Min uppfattning är att gymnasieskolan ska rusta eleverna för att möta framtiden under många år framöver. Jag vill att skolan ska möta eleverna med höga förväntningar och höga krav. Vi Socialdemokrater backar upp med investeringar för lärare och elever. Sverige ska ha en likvärdig skola som stimulerar kreativitet och ger ungdomar möjlighet att hitta ett yrke att utvecklas inom. Vägen dit går inte genom sänkta förväntningar och sänkta krav.

Som debattör för det största oppositionspartiet är det jag som inleder, därefter kommer resten av oppositionen: MP, SD och V. Sedan följer M med repliker, FP med repliker, C och KD. Tio minuters anförande är lite väl långt för att lägga ut som text på bloggen, men är du intresserad så skriv i kommentaren - så mejlar jag gärna texten.